Friluftsutställning Världsarvets vrak - Ekenabben

Beskrivning

Mellan Ekenabbens pir och ön Tjurkö, på 10-12 meters djup, finns vraken efter sex avsiktligt sänkta skepp från 1600- och 1700-talet. Vraken identifierades efter att marinarkeologer 2020-21 jämfört resultat från dykningar och provtagningar med historiska dokument. Samtliga påträffade lämningar är fornlämningar och lagskyddade enligt kulturmiljölagen. Med det i minnet går det alldeles utmärkt att dyka här.

Ta del av utställningen på Ekenabbens pir, som berättar historien om de nu identifierade vraken, som ska berika den dykpark som planeras inom projektet Världsarvets g(l)ömda vrak.

Projektet är finansierat av Region Blekinge, Länsstyrelsen Blekinge och projektägaren Karlskrona kommun.

Historia:
Ekenabbens hamn på Sturkö
Området Ekenabben var länge ganska öde, med endast några få hus och inga egentliga vägar. Strax söder om nuvarande hamnområde fanns en utskeppningsbrygga för den sten som bröts en bit upp på ön (allmänt kallad Fernströms brygga).
Fram till mitten av 1940-talet var den största båtmodellen som användes för fiske i östra Blekinge den som kallas för knubb. Knubbarna var 7 – 10 meter ungefär och med dem kunde man gå ända ner mot Polen för att fiska bl. a lax, men det var nog ingen bekväm resa. Över motorn i aktern fanns en liten maskinkapp där man kunde sitta på huk och få lite värme från motorn. Resten av båten var däck och lastrum. Inga bekvämligheter. Efter andra världskriget började man beställa nyare och större fiskefartyg från västkusten. De första trålarna på Sturkö kom i slutet av 1940-talet och hade Sanda som hemmahamn. Från början fanns där bara en ångbåtsbrygga, men under sista halvan av 1930-talet hade man byggt hamnen med sjöbodar och senare en slip. Med knubbarna lade man till vid Fisktorget i Karlskrona för att sälja sin fångst, men de betydligt större trålarna (12 – 25 meter och större) landade sin fångst vid Tallebryggan i Handelshamnen och senare vid Saltö Fiskehamn.
Sandahamnen blev snart för liten, och vid byggandet av Tjurköbron, som inte blev öppningsbar, beslöt man att bygga en ny större hamn söder om bron.
Hösten 1958 påbörjades arbetet med att bygga bron mellan Sturkö och Tjurkö, samt den nya trålarhamnen intill den då lilla befintliga småbåtshamnen vid Ekenabben. Bron byggdes på en äldre fördämning som tjänat som spärr för att hindra fientliga flottstyrkor att ta sig in mot Karlskrona. Man skeppade över en grävmaskin och tre lastbilar till Tjurkö och likadant hade man lastbilar och en grävmaskin spå Sturkösidan som körde sten från de gamla övergivna stenbrotten ner till brobygget på var sin sida. Mycket av arbetet med bron gjordes för hand. Stenpirarna sammanbands av ett tjugo meter långt brospann av stål, tillverkat vid Örlogsvarvet i Karlskrona. På Sturkösidan fraktade man samtidigt ner sten till den nya hamnen i Ekenabben.
Den 16 juni 1959, mindre än ett år efter byggstart, invigs Tjurköbron och den nya trålahanen på Ekenabben. Kung Gustav VI Adolf och drottning Lovisa gästade ceremonin, och det restes en minnessten, den s k Kungastenen på Sturkösidan norr om bron.
Den nya hamnen blir rymlig med en stor kaj och gott om plats för att kunna dra ut trålen för reparationer och sjöbodar till varje trålare för förvaring av redskap m.m., samt en stor slip. Men snart visar sig hamnen ändå vara för liten eftersom man byter upp sig till nyare och ännu större båtar, och man önskade sig snart ytterligare en kaj utmed piren. Det skulle dock dröja ytterligare drygt tio år, till början av 1970-talet, innan man började bygga den västra kajen.

Källa: Sturkö Samhällsförening